Bild: Levande föda - av Johan Niklasson
Del ett av fyra

    Det är helt naturligt att vara frisk, glad och att hålla sin idealvikt. Många lever på levande föda för de fantastiska effekter det har på hud och hår; de vårdar sin skönhet. Andra för att de njuter av en orubblig hälsa och friskhet, fulla av energi, glädje, balans och livskraft. Åter andra har funnit det enda helt naturliga sättet att nå och hålla sin idealvikt.

    Levande föda - vegetabilier i sitt naturliga oförstörda oraffinerade tillstånd, färska och icke upphettade över 40°C.
    Detta betyder mat som innehåller livsenergi, mat vars näring och livskraft inte förstörts. Många, som hör uttrycket levande föda för första gången, tror ofta att det handlar om att äta olika sorters levande djur, men det är givetvis vegetabilier det handlar om. Levande föda (living food) eller råkost (raw food) är en form av vegetarism som blir allt mer populär, främst i USA men även här i Europa. Frukter, bär, grönsaker, groddade fröer och säd, groddade blötlagda naturliga nötter och baljväxter är bland de viktigaste ingredienserna. I Sverige finns Living Food Global Center (hette tidigare Institutet för levande föda), vilket sedan 11 år arbetar för denna livsstil och håller kurser året om i levande föda. Där kan man lära sig allt om teori men även praktik: många timmar tillbringas i köket, där fantastiska, välsmakande rätter tillreds utan att matens näringsmässiga innehåll förstörs.
    Idén med levande föda har haft lite svårt att vinna terräng, då den står i så stark kontrast till gängse uppfattningar, trots att alla som undersöker problematiken med människans föda närmare, kommer till samma slutsatser. En stor mängd redan utförd forskning visar på samma sanning, men få har uttalat dess konsekvenser. En av de verkliga pionjärerna i modern tid var Ann Wigmore som efterlämnat stora mängder litteratur och empiriska forskningsresultat till eftervärlden (se bokrecension på sidan 76).
    Kostens betydelse för vår hälsa blir nu alltmer uppmärksammad. Att förebygga ohälsa och sjukdomar blir allt viktigare. Dock är det svårt att få tillräcklig information om vad man skall äta. Den ena dieten efter den andra lyfts fram, men vissa grundfel finns ofta inbyggda i dessa. Sjukvården är så upptagen med att vårda sjukdomar att den inte ser behovet av att förebygga ohälsa. Livsmedelsindustrin tjänar enorma belopp på att "förädla" naturliga produkter.
    Vi bär alla ett ansvar för vad vi äter, men för att kunna göra korrekta val måste vi ha tillgång till korrekt information. Viss information, ofta den mest väsentliga, undanhålles oss av olika anledningar. Alltför mäktiga ekonomiska intressen har alltför mycket att förlora på att vi får veta fakta. Därför arbetar dessa intressen med propaganda avsedd att överrösta fakta. Speciellt vänder de sig till barn och ungdomar genom skolors undervisningsmaterial, vilket de sponsrar.
    Idag vill vi människor inte bara överleva eller uppnå ett tillstånd av hälsa: vi vill nå utöver hälsa för att förverkliga vår sanna potential. Hälsa är bara en självklar utgångspunkt för att vi skall kunna komma vidare. Kvaliteten på det vi äter avgör direkt kvaliteten på våra liv. Få inser dock att den mat vi äter också direkt påverkar både vår fysiska och mentala kapacitet. Den döda maten är ett av de vapen makteliten använder för att kuva folket och få möjlighet att genomföra sina planer. Så har det varit under långa tider. Att sprida faktabaserad information som denna är ett försök att ge läsaren ett bättre underlag att grunda sin diet på.

Grunderna

    Av alla varelser på jorden är det bara vi människor som ständigt dör av onaturliga orsaker. Numera är naturliga dödsfall så ovanliga att de inte ens redovisas i statistiken. Ingen dör längre av ålder utan av ålderssjukdomar. I naturen äter alla andra arter den mat som naturen serverar. Råkost är naturlig föda; inte en enda naturlig, fritt levande organism på denna planet äter annat än råkost. Det är bara människan som lagar sin mat med hetta, och bara människan lider av en mängd sjukdomar och krämpor. Detta är den avgörande skillnaden, vilket tydligt kommer att visas i denna artikelserie.
    Vissa anser att råkost är en naturlig fortsättning på en vegetarisk eller vegandiet, men råkosten skiljer sig från alla andra dieter i det att den är det enda helt naturliga sättet att tillföra kroppen vad den behöver. Vår kropp har under årmiljoner anpassats eller anpassat sig för den näring växtriket bjuder.
    Ofta dyker det upp dieter med strikta regler och ramar för vad som "får" ätas och inte. Ett djur i naturen funderar aldrig på hur många kalorier eller vilka näringsvärden det får i sig av det djuret väljer att äta. Det struntar glatt i ayurvediska, vegetariska, veganska eller andra regelverk. Djuret äter vad som faller det in eller vad som finns till hands under säsongen. Med väl utvecklade sinnen väljer djuret den bästa födan för stunden. Våra naturliga sinnen för val av mat har trubbats av genom generationers dåliga matvanor. Det vi människor därför behöver är grundläggande förståelse för vad det är vi äter och vad det får för effekter i våra liv. Då behöver vi inte komplicerade system eller dieter, vi kan mycket lätt välja det som är bäst för oss.
    Amerikanska senatens särskilda kommitté för Näring och Mänskliga Behov kom i sin rapport "Kost och dödliga sjukdomar" 1978 fram till, att den genomsnittlige amerikanens kost (lagad mat baserad på kött) bär ansvaret för utvecklandet av kroniska degenerativa sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes, slag, åderförkalkning osv. Dr Francis M. Pottenger har visat att ett regelbundet intag av konserverade och lagade livsmedel leder till utvecklandet av kroniska degenerativa sjukdomar och förtidig död. Idag dör ungefär hälften av befolkningen i olika sorters cancer. Kronisk trötthet finns hos ca 40 procent av alla under 35 års ålder. Vi borde egentligen leva mycket längre än vad som är normalt idag. Idag är det normalt att bli omkring 74 år. Vi borde leva sju gånger vår mognadsålder, alltså 7 x 20 = 140 år! Det är många olika faktorer som har ihjäl oss i förtid. Vad är det som orsakar våra vällevnadssjukdomar?

Lagad mat eller rå?

    Tillagning av mat är en förstörelseprocess som inleds i det ögonblick maten utsätts för hetta. Långt innan olika slags aska bildas har allt med näringsvärde totalförstörts. Det är enkelt att förstå herrans dödande effekt genom att själv bara för ett ögonblick komma i kontakt med kokande vatten eller en het ugn. Att utsätta mat för detta i flera minuter framstår då som mycket destruktivt. Det som lever dör mycket snabbt i så höga temperaturer. Proteiner koagulerar och delaminerar, vilket tydligt kan konstateras med ägg eller ost redan vid relativt låga temperaturer. Vid de temperaturer som normalt används vid matlagning förstörs alla eventuella näringsvärden. Upphettade proteiner utsätts snabbt i tarmarna för förruttnelsebakterier, vilkas biprodukter är mycket giftiga och tränger in i blodet. Några sådana gifter är likgift, leukomainer, merkaptaner, indoler, skatoler, ammoniakföreningar, vätesulfider, putrescin, kadaverin och många fler. Dessa tränger igenom blodkärlsväggarna och vållar otaliga sjukdomstillstånd.
    Att tillaga maten gör den alltså giftig! Giftigheten bemöts i kroppen genom att antalet vita blodkroppar i blodet fördubblas eller trefaldigas efter det att lagad mat intagits. Detta sker ej om man äter levande föda eller råkost. De vita blodkropparna är de första krigare som rycker ut till vårt försvar och utgör det som i dagligt tal kallas vårt immunförsvar. Hundratals rapporter, publicerade i Diet, näring och cancer, den ansedda amerikanska Nationella vetenskapsakademins forskningsråds bok, visar entydigt att all tillagning av mat snabbt skapar mutagener och cancerogener. När du äter lagade kolhydrater, proteiner och fetter, äter du en mångfald av cancerogena ämnen som uppstått vid matlagningen. Upphettade fetter är speciellt skadliga, eftersom de blir till akroleiner, fria radikaler, mutagener och cancerogener (publicerat i samma skrift).
    De allra flesta sjukdomar i väst är överskottssjukdomar, inte underskottssjukdomar. Att upphettad, lagad mat är en grundläggande orsak till de allra flesta sjukdomar blir allt tydligare. Det välkända Pottenger-experimentet med katter kan tjäna som exempel.
    Detta experiment har publicerats i många böcker och även blivit en film för att det så tydligt visade råkostens fullständiga överlägsenhet. Experimentet varade i tio år, och man följde över 900 katter i fyra generationer. Katterna delades upp i två grupper. Den första fick äta endast lagad mat och pastöriserad mjölk, medan den andra fick rå mat och opastöriserad mjölk. De katter som fick den lagade maten utvecklade snabbt alla de vanliga degenerativa sjukdomar vi människor har, och det blev värre för varje generation.
    Tredje generationen kunde inte längre fortplanta sig. Under tiden producerade den andra gruppen massor med friska, sjukdomsfria kattungar i fyra generationer, varefter experimentet avslutades. Den grupp som fick lagad mat visade även svåra psykiska störningar och aggressivitet. Mer information om detta mycket talande experiment kan man få hos: Price-Pottenger Nutrition Foundation, La Mesa, Kalifornien.
    Lagad mat tar inte bara längre tid att smälta utan har ofta visat sig vara både omöjlig att bryta ned och ta upp i kroppen. Detta gäller även upphettade proteiner. Lagad mat börjar genast jäsa och ruttna i kroppens värme så att den förgiftar hela tarmkanalen. Levande föda tas upp nästan helt innan oxidationen gått så långt att svampar och bakterier bryter ned resterna. Detta bevisas av att den genomsnittlige köttätaren har ungefär ett helt kilo olika sorters förruttnelsebakterier i tarmarna, medan en råkostare endast har ett halvt hekto. Ungefär 20 procent av avföringen hos en köttätare består av döda bakterier, medan endast en bråkdel gör det hos en råkostare. Om man kokar en potatis och sedan låter den stå i rumstemperatur vid sidan av en rå, ser man att den kokta potatisen börjar ruttna redan efter en till två dagar, medan den råa potatisen står i veckor och till och med börjar gro. Om man sedan förstår att det som sker i rumstemperatur på en till två dagar går på en till två timmar i matsmältningskanalen, är det helt tydligt hur skadligt det är att äta lagad, död mat. Att det man äter inte kan smältas är ofta ett tecken på att jäsning och/eller förruttnelse inträtt.
    Lagad mat är död mat. Det går inte att revitalisera levande celler med död mat. Eld dödar och förstör, även mat. Lagad mat täpper igen kroppens olika system med början i tarmarna. Den skadar och irriterar alla inre organ och får dig därför att uppträda förvirrat. Dina organ degenererar i förtid, och detta orsakar otaliga sjukdomar. I princip alla civilisationssjukdomar har sin grund i lagad mat. Många sjukdomar eller störningar, som blivit så vanligt förekommande att de anses helt normala, är egentligen patologiska tillstånd orsakade av ätandet av lagad mat. Snuva, förkylningar, febertillstånd, olika diffusa smärtor, allergier etc. är tidiga tecken på överbelastning. Människor tror att de är friska för att de inte har akuta sjukdomssymtom men har oftast aldrig upplevt riktig hälsa. Den lagade maten har liksom dess konsekvenser blivit en del av vår civilisation.
    Att tillaga maten med värme förändrar maten till något annat. Mineraler förlorar sina organiska egenskaper och återgår till det tillstånd man finner dem i havsvatten, bergarter, metaller och så vidare. I detta tillstånd är de helt oanvändbara för kroppen, så de förs undan och lagras på platser, där de ofta grupperar sig med mättade fetter och kolesterol i blodomloppet. Detta blir till en cementliknande plackbeläggning. Denna plack är så vanlig att den konstateras hos 90 procent av de individer som undersöks. Dessutom är oorganiska mineraler mycket giftiga. Som exempel kan nämnas jod som vi alla lärt oss är livsnödvändigt. Oorganiskt jod är ett dödande gift. Samma sak med järn, i sin oorganiska form ger det hepatit och hemakromatos. Andra ställen där kroppen skuffar undan skräp är njurar, lever, galla och lederna. Njursten och gallsten är avlagringar som kroppen skapat som en sista utväg. Även vitaminer förstörs mycket snabbt vid tillagning, de flesta helt och hållet. Alla enzymer förstörs helt.
    Professor Jackson vid avdelningen för anatomi vid Minnesotauniversitetet har visat att råttor, som matats i 135 dagar med 80 procent lagad mat, fick sin bukspottkörtelvikt ökad med 20-30 procent. Detta visar att bukspottkörteln tvingas arbeta betydligt hårdare då lagad mat ätes. Bukspottkörteln skapar enzymer bland annat för matsmältning. Enligt esoterisk tradition anses mjälten vara det organ som fördelar livsenergin i kroppens eterhölje. Mjälten och bukspottkörteln ligger varandra nära och deras funktioner samverkar.
Kroppens olika fortplantningssystem bryts ned och försämras efter ett par generationers ätande av enbart lagad mat. Detta kan vara orsak till en ökad obalanserad sexdrift som ett naturens sätt att säkra framtida generationer. Forskare förundras idag över hur mäns sperma har så oerhört låg kvalitet och att försämringen skett på förhållandevis kort tid.
    Fouad Dini, medförfattare till Den första naturlagen: Råkost, säger i en intervju följande:
    "- Lagad mat är gift. Jag ser denna förgiftning i ansiktet på alla jag möter. Vem du än är och hur 'frisk' du än är kommer skillnaderna du upplever med en diet bestående av råkost att vara helt förbluffande. När du börjar med råkost, kommer du snabbt att inse att det inte finns några begränsningar för hur frisk du kan bli. De enda skälen att inte vilja börja med råkost är att man är för beroende, förgiftad och sjuk för att kunna tänka logiskt, förnuftigt och verkligen greppa sin situation. Råkost ger lätt fyrtio extra år till vem som helst oberoende av deras utgångssituation. Själv har jag gått ner 70 kilo, halva min tidigare kroppsvikt! Lagad mat tillför inget som helst liv till kroppen, den är helt död. Man blir ju vad man äter: Död mat ger en död kropp.
    Lagad mat är för kroppen ett gift som kroppen måste bekämpa på olika sätt. Att människor förökar sig i så stor takt beror på att kroppen håller på att dö och att den kämpar för att hålla släktet vid liv. Om alla finge gå över till rå mat, skulle vi se slutet på alika beroenden, föroreningar och sjukdomar. Nästan alla föroreningar har med förstörandet av mat att göra. Råkostfolket kommer att överleva alla andra och dessutom leva med en helt enastående livskvalitet jämfört med alla andra."
    En person med låga pH-nivåer är bokstavligen talat sur som ett resultat av ätandet av animaliska proteiner, raffinerat socker och upphettade fetter. Dessa födoämnen smälts dåligt eller inte alls och förgiftar kroppen. Hjärnans storlek minskas (se NEXUS Nya Tider, nr 2, 1998) och dess funktion försämras (lägre intelligens) av den sura miljön. Ökat ätande av levande föda skapar en alkalisk pH-nivå i kroppen. Kroppen blir lätt basisk, vilket krävs för bästa möjliga hälsa.
    Råkostare mår faktiskt mycket bättre och befinner sig ofta i tillstånd av lätthet och eufori. De har också mycket mer livskraft och uthållighet. De blir mer utvilade på kortare tid, sover djupare, är mer alerta, tänker klarare, skarpare och mer logiskt. Kroppens alla vätskor blir klarare och kroppens alla funktioner förbättras. Även motoriken blir exaktare liksom hela rörelseschemat. Tankarna blir exaktare och klarare. De som lever på levande föda, upplever drastiska viktminskningar (ifall de varit överviktiga tidigare), och att övergå till levande föda och råkost är det enda naturliga, riskfria sättet att garanterat nä sin idealvikt. Detta inom endast 1-12 månader! Efter att man nått sin "idealvikt" är det faktiskt svårt att gå upp i vikt! Kroppens eget "apotek" och dess egen läkande förmåga ges möjlighet att fungera som avsett, vilket gör att man sällan eller aldrig blir sjuk!
    Att äta levande föda skapar många mycket positiva förändringar. Vi äter mindre, då maten vi äter innehåller mer av lättsmält näring av högre kvalitet och mindre av död massa. Sjukdomar och olika symtom försvinner den naturliga vägen: kroppen tar hand om dem. Det finns uppgifter om hur hela cancertumörer forslats ut med avföringen efter det att patienten börjat med levande föda. Den bästa läkaren är kroppen själv, vilken kan läka allt, bara den får tillfälle därtill. Att människor med s.k. dödliga sjukdomar blir friska är därför inget som förvånar andra än dem som är blint troende på gängse föreställningar om kosten och genom denna sin tro blivit oemottagliga för fakta. Till denna kategori hör även många högutbildade, såsom läkare och andra akademiker. Cancer, HIV, AIDS och många andra "hopplösa sjukdomar" botas, läks inifrån av kroppen själv, och sådana naturliga läkningar är inget ovanligt vid de många instituten för levande föda runt om i världen. Självklart måste ofta även olika former av terapi eller liknande utföras i samband därmed. Många sjukdomstillstånd har sina orsaker i det psykiska, och en omläggning av kosten kommer visserligen att förbättra hälsan, men endast ett avlägsnande av orsakerna kan ge möjlighet till full läkning.
    Att äta maten utan att tillaga den kan verka underligt, men den som har studerat vad man idag vet om skillnaderna mellan lagad mat och rå, finner det självklart. Att hetta upp maten är att förstöra den, att ta bort det enskilt viktigaste elementet: livet. Vilket slöseri med att så, odla och skörda för att sedan döda maten genom tillagning.

Enzymerna: bärare av liv

    När vi föds, har kroppen en begränsad enzymbildande potential. Kroppen tvingas använda en stor del av denna till att bryta ned enzymfattig mat. Om vi levde på mat innehållande enzymer, skulle kroppens egna enzymer få sköta det de var avsedda för: regenerering och läkning. Lagad mat innehåller inga enzymer. Enzymbrist är den fundamentala orsaken till åldrande. Tärandet på kroppens enzymförråd. minskar livskraften i varje enskild cell. När cellens livskraft avtar, kan den inte reproducera sig lika snabbt. Samtidigt blir cellen mer mottaglig, eller mindre motståndskraftig. för skador från fria radikaler och andra giftiga substanser. Det är kroppens enzymbrist och den åtföljande sämre cellreproduktionen som direkt ger upphov till åldrande och ökad mottaglighet för olika sjukdomar.
    Enzymerna är mycket känsliga, då de helt förstörs i temperaturer över 48°C (vissa i så låga temperaturer som 40°C, en temperatur kroppen kan alstra i extrema fall).
    Även om våra enzymproducerande organ fortsätter att fungera genom ett helt hälsosamt liv, kommer de så småningom att mattas, särskilt med det slags kost de flesta av oss idag lever på. "Även om kroppen själv kan producera enzymer, så kommer din enzymproduktionspotential att ta slut." Detta skriver dr Edward Howell som utfört banbrytande forskning om fördelarna med födoenzymer. En 18-åring kan producera 30 gånger mer amylas än en 80-åring. "Enzymer kan vara en nyckelfaktor när det gäller att förhindra uppkomsten av kroniska sjukdomar och att förlänga människans livslängd."
   Enzymer är substanser vilka möjliggör liv. De behövs för varje funktion i vår kropp. Utan enzymer skulle all aktivitet upphöra. Varken vitaminer, mineraler eller hormoner kan utföra något utan enzymer. Enzymer är dock mycket mer än katalysatorer; de ger ifrån sig mätbar strålning när de arbetar, vilket inte katalysatorer gör. De har dock det gemensamt med katalysatorer att de inte förbrukas utan bibehåller sin funktion även efter sin insats. Ett nobelpris gavs i början av detta århundrade för upptäckten att enzymernas elektriska laddning möjliggör matsmältningen.
    Trots att man vet att enzymer innehåller protein - och några innehåller vitaminer - har man aldrig lyckats syntetisera enzymer. Det finns ingen kombination av proteiner eller av aminosyror eller någon annan substans som kan ge enzymaktivitet. Det finns visserligen proteiner i enzymer, men de fungerar som bärare av enzymens aktiva faktorer. Det verkar som om vi ärvde en viss enzymbildande potential. Denna begränsade mängd faktorer för livskraftens aktivitet skall räcka hela livet. Ju snabbare man förbrukar sina enzymer desto snabbare tar de slut. Många studier visar att ju snabbare en arts ämnesomsättning är desto kortare livslängd har den. Om alla andra faktorer är lika, så lever man så länge kroppen har enzymaktivitetsfaktorer att bilda enzymer med. När det gått så långt att vissa enzymer inte längre kan bildas, dör man. Om vi såg till att det fanns enzymer i vår föda, skulle dessa hjälpa till med eller helt sköta nedbrytningen av maten på egen hand. Om man däremot äter lagad enzymlös mat, tvingas kroppen att tillverka enzymer för att bryta ned det som äts. Detta tömmer kroppens begränsade enzymkapacitet. Detta slösande med enzymer verkar vara den underliggande orsaken till snabbt åldrande och förtidig död. Dr Howell menar dessutom att det är den underliggande orsaken till nästan alla degenerativa sjukdomar.
    Bristen på enzymer ger upphov till att kroppens olika organsystem och vävnader kämpar inbördes om att ha tillräckligt med enzymer. Denna obalans verkar vara en direkt orsak till sjukdomar i hjärtats kranskärl, diabetes och många andra obotliga kroniska sjukdomar. De allra flesta västerlänningar som idag äter enzymlös död, mat lider av akut enzymbriststress.
    Enligt Howell infann sig människans degenerativa sjukdomar då hon började laga sin mat över eld. Vi kan konstatera likadana sjukdomar hos grottfolk, som för länge sedan använde elden vid matlagning. Däremot kan vi inte se samma sjukdomar hos lika gamla eskimålämningar. Eskimåer har enligt gamla traditioner ätit det mesta av sin mat helt rå, och ordet eskimå kommer av ett indianuttryck som betyder "han som äter det rått". Kanske är det därför eskimåerna inte hade medicinmän bland sig som de nordamerikanska indianerna hade och där medicinmannen hade en framstående position i stammen.
    Bevisen för att människor lider av enzymbrist är överväldigande och omfattande. Av alla varelser har människor de lägsta nivåerna av stärkelsenedbrytande enzymer i blodet. Vi har samtidigt de högsta nivåerna av dessa enzymer i urinen, vilket visar att de förbrukas snabbare. Dessa enzymnivåer tycks inte vara normala för människan utan bero på de enorma mängder lagad stärkelse vi äter. Vi vet också att låga enzymnivåer uppmäts vid de flesta kroniska sjukdomar som allergier, hudåkommor och även allvarligare sjukdomar som diabetes och cancer.
    Undersökningar visar entydigt att intagandet av enzymlös lagad mat bidrar till en sjuklig förstoring av hypofysen, som reglerar alla andra körtlar och våra hormoner.
    Howell anser dessutom att enzymbrist är det som skapar den förtidiga könsmognad vi ser hos dagens barn och ungdomar. Många djurförsök visar att en enzymlös diet skapar en betydligt snabbare könsmognad än normalt. Detta vållar dessutom fetma och övervikt både hos barn och vuxna. Även här visar djurförsök samma sak: djur som får äta död mat går upp i vikt markant jämfört med djur som får äta råkost. Så brukade bönder mata grisarna med kokt potatis för att de skulle bli extra feta innan de såldes på marknaden.
    Detta bevisar att det är avgörande skillnader mellan lagade och råa kalorier, "-faktiskt visade det sig omöjligt att få folk att gå upp i vikt när de åt enbart råkost, oavsett hur mycket och ofta de åt. Detta erfor jag själv, då jag arbetade på ett hälsohem under lång tid," säger Dr Howell.
    Vi vet dessutom att en annan effekt av enzymbrist är att hjärnans storlek minskar, samtidigt som sköldkörteln ökar i storlek, även om tillräckliga mängder jod finns. Detta har man sett hos flera arter, och det gäller sannolikt även för människor, även om det givetvis är mycket svårt att bevisa med undersökningar. Den mänskliga bukspottkörteln är överlastad med produktion av enzymer.
    I förhållande till kroppsvikt är människans bukspottkörtel mer än dubbelt så tung som kon. Kor äter i huvudsak gräs (ges idag dock allehanda konstgjorda foder), medan människan äter lagad mat. Djurförsök visar att råttor som tvingas äta lagad mat har en dubbelt så tung bukspottkörtel som de kontrollgrupper som lever på en normal rå diet. Det är faktiskt så att människans bukspottkörtel är den tyngsta i förhållande till kroppsvikt jämfört med alla djur, En förstorad bukspottkörtel är en lika allvarlig störning som förstorad lever, hjärta och sköldkörtel. Förstoringen är en sjuklig anpassning kroppen tvingas göra för att kompensera den enzymlösa kosten. Inte bara bukspottkörteln tvingas producera onormala kvantiteter enzymer, även spottkörtlarna tvingas producera stora mängder enzymer, betydligt mer än vilda djurarter som äter rå mat. Vissa djurarter producerar inga enzymer alls i saliven. Kor och får utsöndrar mängder av saliv utan enzymer. Hundar producerar inga enzymer i saliven när de äter råkost, men om man börjar mata dem med lagad stärkelserik mat börjar spottkörtlarna producera stärkelsenedbrytande enzymer inom 10 dagar. Eftersom de enzymer som produceras i munnen inte kan bryta ned rå stärkelse, kan man dra slutsatsen att det rör sig om en speciell produktion enbart för lagad mat, en produktion som normalt inte skulle vara nödvändig men som hela tiden tår på kroppens enzympotential. De enzymer som finns i saliven bryter bara ned lagad stärkelse, och kroppen bildar de enzymerna bara om den tvingas därtill.
    Howell utförde ett experiment med råttor för att se om de som fick lagad mat skulle leva lika länge som de som fick rå mat. Den ena gruppen fick en kombination av rått kött, råa vegetabilier och säd. Den andra gruppen fick samma diet fast lagad (kokad) och därför enzymlös. Han skötte om råttorna
tills de alla dog, vilket tog c:a tre år. När han analyserade resultaten blev han förvånad, eftersom det inte var så stor skillnad i livslängd mellan de två grupperna. Orsaken visade sig snart. De som inte fick enzymer via maten, fick ändå enzymer! De hade ätit sin egen avföring, som innehöll de enzymer deras egna kroppar producerat. All avföring, även människans, innehåller enzymer som använts vid nedbrytningen av det som ätits. Hans råttor hade återanvänt sina egna enzymer! Det var därför inga större skillnader i livslängd kunde noteras. Det är mycket vanligt att laboratoriedjur äter sin avföring. Trots att de matas med "vetenskapligt framtagna dieter", som innehåller alla möjliga vitaminer och mineraler, känner de instinktivt att de behöver enzymer. Därför äter de sin egen avföring. Djur, som äter som Människor, utvecklar de flesta av de kroniska degenerativa sjukdomar som människan gör, om de ges tillfälle att leva länge nog. Detta visar tydligt att mineraler och vitaminer har en relativt liten betydelse jämfört med enzymer. Senare försök och erfarenheter från många andra laboratorier visar att råttor som får råkost lever i tre år, medan råttor,, som ges lagad enzymlös föda lever som längst i två år. Det innebär en förkortning av livslängden med 30 procent. Ofta brukar försök med råttor användas som mall för människor, eftersom det finns vissa likheter i organismerna. Det är därför råttor ofta används i olika djurförsök, där resultaten skall vara ledande för hur människan kommer att reagera. Om dessa resultat tillämpas på människan, skulle det innebära att hon kan öka sin livslängd med mer än 20 år enbart genom att äta enzymrik föda.
    När en person börjar fasta, slutar kroppen genast att producera matsmältningsenzymer. Enzymerna i saliven, magsäcken och de som utsöndras av bukspottkörteln minskar till mycket låga nivåer. Under en fasta kan därför kroppens enzymer användas till reparationer och utbytande samt bortförande av sjuk eller död vävnad. I vår civiliserade värld äter vi så mycket lagad mat att kroppens enzymsystem ständigt tvingas vara upptaget med denna döda mat. Resultatet blir brist på enzymer i övriga organ och vävnader, enzymer som behövs för underhåll i en frisk och fungerande kropp. De flesta som fastar går igenom vad som kallas en läkekris. De kan må illa, kräkas och bli yra. Det som sker är att enzymerna nu sätter igång med att förändra de ohälsosamma delarna i kroppen. De attackerar sjuk vävnad och bryter ned depåer av osmälta och icke bearbetade substanser, som sedan förs ut snabbaste vägen via antingen avföring, kräkningar, andningen eller huden. Kroppen kan använda samtliga kroppsöppningar för denna rensning.
    Någon kritiker har hävdat att enzymerna inte klarar av den extremt sura miljön i magsäcken, men forskning visar att de första 30 minuterna utsöndrar magsäcken minimalt med syra. Under denna tid sätter födans egna enzymer igång med nedbrytningen. ju mer denna nedbrytning utför, desto mindre måste kroppen skjuta till i arbetande enzymer för fullständig nedbrytning. När den första lugna perioden om ca 30-40 minuter är över, börjar kroppens egen produktion av syra och enzymer. Även efter detta arbetar matens egna enzymer länge, tills syranivån blir alltför hög. Enzymerna tål dock sura miljöer mycket bättre än neutrala.
    Många djurarter har till och med speciella magar, där maten börjar smälta sig själv. Apor har kindsäckar liksom gnagare, krävan hos många fågelarter och de första magarna hos valar, delfiner och tumlare. När fåglar till exempel sväljer hela frön eller korn, ligger dessa i krävan mellan 8 och 12 timmar. Där tar de upp fuktighet, sväller och börjar gro. Under groddningen bildas i fröet enzymer, som kommer att ta hand om nedbrytningen av fröer och korn. Valar, delfiner och tumlare har en första mage, där inga enzymer utsöndras. Valar sväljer stora mängder mat utan att tugga den. Maten bryter helt enkelt ned sig själv, I fiskars kött finns ett enzym som kallas katepsin som bryter ned fisken när den dör. Detta enzym finns i nästan alla varelser i djurriket. Många forskare är idag fortfarande förbryllade över hur den mat valen äter sedan kan passera genom en mycket liten öppning till den andra magen. De har ingen förståelse för enzymerna och dessas arbete.
    Varje vegetabilie innehåller den mängd enzymer som krävs för att smälta den. Det är naturens fantastiska ordning, vilken håller kretsloppen igång. Enzymer är det som får frön att gro. Groddar är i själva verket en av de absolut rikaste enzymkällor man känner. Andra utmärkta källor är papaya, ananas och mögelsvamp. Vegetabilier och frukter innehåller varierande nivåer av enzymer. Under mognadsprocessen finns mängder av enzymer för att framkalla mognaden, men när väl mognaden är uppnådd, drar växten in dessa enzymer i stammen och fröna. När man t.ex. vill utvinna enzymer ur papaya, använder man saften av omogna frukter. Mogen papaya har inte alls lika höga nivåer av enzymer. Var hittar man då mest enzymer? Bananer, avokados och mango är rika källor. Som regel kan man säga att allt med höga kalorivärden är bra enzymkällor.
    Inga försök att skapa enzymer på konstgjord väg har lyckats, eftersom de tydligen är ren livskraft. Detta förklarar ointresset hos läkemedelsindustri och livsmedelsindustri. Det går inte att tjäna pengar på enzymer. Endast råkost har fungerande "levande" enzymer. Därför måste levern, bukspottkörteln, magsäcken och tarmarna rycka in och tillhandahålla de erforderliga matsmältningsenzymerna till den som lever uteslutande på lagad, död mat.
    De som äter lagad mat undrar Ofta, när de lär sig mer om enzymer, om de kan kompensera de enorma enzymförluster deras kost vållar. Enligt Howell räcker det inte att tillföra enzymer genom att vid sidan om äta mer rå mat. Förlusterna är så stora att intagandet av lagad mat måste upphöra, innan en balans kan nås.
    Enzymerna kan vara nyckeln till att hindra uppkomsten av alla kroniska sjukdomar och att öka livslängden radikalt. Givetvis handlar det också om livskvalitetsförhöjningar, något allt fler inser och även strävar efter idag.
    Det finns även enzymhämmare i det vi äter. Dessa finns bland annat i säd och nötter (som inte groddats). Enzymhämmarna finns i sädeskornen som ett skydd, då naturen inte vill att kornet skall gro i förtid och dö. Istället skall fröet först hamna i gynnsam miljö med fukt och jord för att arten skall fortleva. Hämmarna hindrar enzymerna från att verka och gör det svårare även för kroppens egenproducerade enzymer att bryta ned föda. Äter man nötter och ogroddad säd (mjöl, bröd mm) som innehåller enzymhämmare, så sväller genast bukspottkörteln upp. Alla ogroddade råa nötter och sädesslag innehåller enzymhämmare; speciellt mycket finns det i jordnötter. Även vetegroddar, ärtor, bönor, potatis (som är ett frö) och linser innehåller enzymhämmare. I ägg finns de framförallt i äggvitan. Som regel finns enzymhämmarna i frödelarna av växten. De köttiga delarna, bladen eller stammarna, innehåller inga hämmare.
    Det finns två sätt att förstöra enzymhämmarna. Ett är att koka dem, men detta tar livet även av enzymerna. Vissa ogroddade växter, som till exempel sojabönan, måste hettas upp kraftigt för att enzymhämmarna skall försvinna. Många av de sojabönsprodukter som idag finns på marknaden (ostar, köttsubstitut, mjölker mm), har inte hettats upp tillräckligt, vilket innebär att de hämmar enzymer. Det andra sättet att bli av med hämmarna är groddning. Groddning tar bort dem helt och ökar dessutom enzyminnehållet med 3 till 6 gånger. Det existerar enzymkosttillskott i form av extraherade koncentrerade växtenzymer, vilka till viss del kan motverka hämmarna. Dessa kapslar skall då intagas vid varje måltid. Om kapseln har ett felaktigt överdrag, kommer den att lösas upp först efter det att den passerat magsäcken, vilket gör den verkningslös. Dessa enzymtillskott är att föredraga framför de bukspottenzymkapslar som nu även går att köpa. Bukspottenzymerna kan nämligen inte fungera i den sura magmiljön, då de hör hemma i den basiska tunntarmen.
    Att se till att den egna enzymbanken håller en hög nivå framstår som än viktigare, då man numera vet att enzymer förbrukas snabbare i extrem värme och kyla samt vid fysisk ansträngning och träning. Låga enzymnivåer är som sagt kopplade till kroniska sjukdomar och hög ålder. Enbart möjligheten att förlänga den egna organismens liv med 20 år borde vara skäl nog, alldeles bortsett från de övriga närmast fantastiska effekter på livskvaliteten som levande föda och råkost innebär.
Enzymer är tydligen en fysisk form av livsenergi. Den enda vettiga energikällan är därför levande råkost. Råsaft måste drickas alldeles färsk - kyld eller frusen råsaft skall undvikas då livsenergin i denna är lägre eller helt borta.
    Den extraaktivitet smältningen av en diet av lagad mat kräver kan vara förödande för hälsan, eftersom den hela tiden stjäl energi från våra organ. Dessutom passerar lagad mat betydligt långsammare genom matsmältningskanalen än råkost och tenderar att ruttna, vilket alstrar gifter mitt inne i kroppen. Att ständigt gå med dessa gifter sipprande från tarmsystemet ger bland andra dessa symtom: trötthet, utmattning, nervositet, återkommande infektioner, hudutslag och -irritationer, eksem, hormonstörningar, huvudvärk, ledgångsinflammation, ischias, ländryggssmärtor, allergier, astma, öron-näsa-hals-störningar, hjärtsvikt, patologiska förändringar i brösten hos kvinnor, buksmärtor mm mm. Alla dessa symtom förbättras om man gör ansträngningar att avhjälpa självförgiftningen. De flesta vet redan hur viktigt det är att få i sig tillräckligt med fibrer i maten för att denna skall bistå tarmarna i detta viktiga utrensningsarbete. Kött innehåller inga fibrer. Rester av ruttnad mat ger en mängd olika parasiter en plats att leva på och förökas i. Att arbeta med sin hälsa utan att först genomgå en rejäl och omfattande tarmrening ger sällan bestående resultat. Rening och utrensning är nödvändig. Därefter är det oerhört viktigt att äta föda med enzymer, vilka ser till att matsmältningen och upptaget av vital näring fungerar så bra som möjligt.
    Lagad mars molekyler tränger ofta in i blodomloppet odelade och deponeras som avfall på olika ställen i kroppen. Om det är en fettmolekyl, känner vi den som kolesterolplack; om det är kalcium som åderförkalkning; om det är socker som diabetes. Antalet vita blodkroppar i blodet ökar dramatiskt, då man äter lagad eller konserverad mat. Detta sker normalt bara om kroppen hotas, som vid bakteriella infektioner, inflammationer och nedsatt immunförsvar. Detta sker dock aldrig när man äter råkost. All råkost innehåller exakt de enzymer som krävs i exakt rätt mängd för att dela upp varenda molekyl i de grundbyggstenar kroppen behöver: aminosyror (från protein), glukos (från komplexa kolhydrater) och essentiella fettsyror (från omättade vegetabiliska fetter). Ett överskott kan tydligen tas upp av kroppen för senare användning. Dr Howell menar att det är fullt möjligt att vår kropp använder den energi som finns i de enzymer vi äter i råkost och lagrar den eller lägger den till de egna reserverna. Han har identifierat lymfsystemet som kroppens enzymreservoar, speciellt i de vita blodkropparna. Detta förklarar varför vita blodkroppar sänds att kämpa mot inkräktare i kroppen, då de har den bästa förmågan att smälta dessa. Det förklarar också det välkända fenomenet med leukocytosis digestiva, vilket uppträder i tunntarmen då man äter lagad mat: kroppens normala resurser att ta hand om denna mat räcker inte till, så reserverna kallas in för att hjälpa till.
    Dr Howell har mycket utförligt beskrivit enzymerna och deras arbete i sin bok Enzymnäring. Han anser att det är enzymerna som är bärare av det som kallas qi, prana, eter eller nervenergi. Varje persons medfödda enzymproduktionskapacitet producerar över 100 000 olika enzymer, en kapacitet som har en medfödd begränsning. Åldrandet är helt enkelt ett gradvis uttömmande av denna potential. Kroppen har flera olika lager av enzymer och kan vid behov förändra enzymer från en sort till en annan, metaboliska till matsmältningsenzymer till exempel. Dr Howell har visat att enzymbristen i kroppen uppstår som ett resultat av överproduktion av koncentrerade matsmältningsenzymer. Det är helt uppenbart och vetenskapligt fastställt att kroppen borde leva på rå, levande föda. Vi borde äta mycket mer av denna naturliga mat och helst sluta äta lagad mat helt. Många nöjer sig idag inte enbart med att överleva, utan känner att det finns en enorm potential i att leva fullt ut. Genom att hela tiden tillföra nya enzymer har vi vår fulla potential inom räckhåll; annars handlar det enbart om överlevnad. Mycket tyder på att ett stadigt enzymtillskott dagligen ger möjlighet att åldras mycket långsammare och uppnå en ålder av 140 år eller mer.
    Åldrandet innebär brist på enzymer, enzymer som krävs för att få mer näring. Åldrande är en negativ spiral av brist som vållar brist tills förråden är tömda och döden inträder. Ålderssjukdomar är ofta kostrelaterade eller drabbar de system i kroppen som har med matsmältningen att göra.
Enzymernas betydelse har bara börjat att uppmärksammas. Efter den enorma fixeringen vid vitaminer kommer nästa våg att bli mineraler. Först därefter kommer man att uppmärksamma enzymerna.

    I nästa del av denna artikelserie tas följande upp: Kött eller ej?, vetegrässaft, komjölk, proteiner, vitamin B 12 och groddar.
    Källa: http://www.living-foods.com

30 NEXUS Årgång 2 nr 3 1999

Del två av fyra