Denna insändare kommer från en läsare med djupa kunskaper i nationalekonomi.

Utan pengar skulle vårt samhälle inte fungera och skulle vi vara tvungna att ägna oss åt byteshandel. Trots pengarnas stora betydelse för oss alla är det ytterst få människor (även ekonomer) som vet hur pengarna uppkommer och vem som kontrollerar pengamängden. De flesta tror att det är Riksbanken som ger ut pengarna. Sedlar och mynt, som utges av staten, utgör dock endast ett fåtal procent av den totala pengamängden. De flesta pengar utgörs av siffror på olika konton men är inte desto mindre betalningsmedel. Vanligtvis får en löntagare varje månad sin lön insatt på sitt konto och betalar därefter sina räkningar (hyra, IV-licens etc.) genom att girera pengar till något annat konto. Pengarna förflyttas således mellan olika konton.

En annan vanlig missuppfattning är att bankernas förtjänst är baserad på skillnaden i ränta mellan insatta och utlånade pengar. Detta är i grunden fel. En svensk bank har ett soliditetskrav på 8%. Detta innebär att banken för varje miljard i eget kapital (aktiekapital + insättarnas kapital + fordringar på andra banker) kan låna ut 12,5 miljarder. Skillnaden mellan 12,5 miljarder och I miljard skapar bankerna ur tomma intet och lånar sedan ut dessa pengar mot ränta. Sätter en person in 10 000 kr på banken, får han kanske 400 kr i årsränta (4%-ig räntesats). Banken kan nu låna ut ytterligare 125 000 kr och tar på ett år in kanske 10 000 kr i ränta (8%-ig räntesats). En privatperson som har 10 000 kr kan naturligtvis inte låna ut 125 000 kr och begära ränta på de utlånade pengarna. Detta kan endast en bank göra, eftersom bankerna har monopol på krediten. Vad betalar bankerna för detta privilegium? Svar: Ingenting!

Alla pengar som finns i samhället (möjligen med undantag av de fatal procent som utgörs av sedlar och mynt) har således uppkommit genom att någon ursprungligen har lånat dessa (dvs. skuldsatt sig). Staten har därmed överlåtit kontrollen över betalningsmedlen till de privatägda bankerna. Betalades alla lån tillbaka, skulle vi inte längre ha några betalningsmedel. För att detta system inte skall kollapsa fordras att skulderna hela tiden ökar. Både stater och enskilda personer har blivit alltmer skuldsatta. De pengar som skapats räcker endast till för att betala den ursprungliga skulden.

Utöver denna tillkommer räntan. Förvisso ökar pengamängden varje år genom den reala tillväxten, men denna är vanligtvis mycket lägre än räntan. Denna reala tillväxt är ett resultat av medborgarnas arbete, och frukterna av detta (och framtida års frukter) överlåter staten till bankerna genom att dessa kan låna ut mer pengar. När staten behöver låna pengar tillhandahålles dessa av bankerna, vilka som tidigare nämnts skapar pengarna ur tomma intet.

Därefter betalas dessa pengar tillbaka genom beskattning av medborgarna. Detta är naturligtvis en form av slaveri som är så finurligt utformat att få personer genomskådar det.

Man kan naturligtvis fråga sig varför en suverän stat inte själv tar kontrollen över kreditväsendet och ser till att betala statens utgifter genom den pengamängd som staten nu överlåter till privata intressen (bankerna) att låna ut. Bankerna får då nöja sig med att låna ut de pengar som de själva har, dvs. soliditetskravet höjs till 100%, och resterade pengar kan staten själv sätta i cirkulation för att avbetala statsskulden samt finansiera tjänster och projekt som kommer alla medborgare till godo. Dessa pengar tillkommer inte genom skuldsättning och är därför räntefria. Skatten skulle också kunna sänkas avsevärt, om de nyss nämnda åtgärderna genomfördes. Dessutom borde det inskrivas i grundlagen att staten inte får skuldsätta sig och därmed göra medborgarna till ränteslavar.

Trots de framsteg som gjorts på olika områden lever vi med ett finansiellt system som har sitt ursprung i Mesopotamien men i sin nyare tappning kan härledas till bildandet av privatägda Bank of England år 1684. Detta har orsakat att länder och civilisationer kraschat med jämna mellanrum. Idag är det utvecklingsländerna som är värst drabbade, och en stor del av befolkningen i dessa länder lever i en ofattbar misär, vilket vi inte borde vara likgiltiga inför. Boken Skuldbumerangen av Susan George (Tranan, Stockholm 1994) kan rekommenderas. I ett par länder, dock ej i Sverige, finns det politiska partier och gräsrotsorganisationer som vill ha till stånd en reform av det ekonomiska systemet. På internetadressen http://www.monetary-reforrn.on.ca/ finns en del information med länkar.

Vid jultid 1913, när de flesta kongressmän åkt hem för att hålla jullov, röstades Federal Reserve Act igenom i USA:s kongress. Genom denna politiska kupp tillkom Federal Reserve - USA:s centralbank. Namnet är vilseledande, eftersom banken inte är federal (stadig) utan privatägd. Härigenom fick de privatägda bankerna kontrollen över världens största ekonomi, vilket Thomas Jefferson (USA:s president 1801-1809) varnade för långt tidigare: "Om det amerikanska folket någonsin låter privata banker bestämma över utgivningen av dess pengar, först genom inflation och sedan genom deflation, kommer bankerna och de företag som växer upp omkring... [bankerna] ... att beröva människorna deras egendom, så att deras barn en gång vaknar hemlösa på den kontinent deras fäder erövrade."

Avskaffa slaveriet!
Iakttagare

NEXUS årgång 1, nr 1 1998